Information om verket, författaren och epoken

Agnes, Malin och Naron strosade runt på Dublins gråa gator och letade efter den rätta adressen medan rök från de kringliggande industribyggena förpestade luften. Barn sprang runt medan de äldre satt djupt involverade, småviskande om samhällets olika problem och adelns översvämmande lyx. En man korsade gatan och tittade sig lite nervöst över axeln, hade någon sett honom sätta upp affischen? Affischen med kritik mot kyrkan och uppmaningen till den enkla människan att ta sitt förnuft till fånga och lita på vetenskapen? Ångmaskinen som just har uppfunnits ledde till att tidningar hade börjat tryckas och medan de tre vännerna gick mot Swifts hem böjde sig Naron ner och plockade upp en sliten tidning. Han bläddrade igenom tidningen och precis när han skulle kasta iväg den hejdade Malin honom med ett rop:

 

– Men kolla, är inte det en av Swifts texter?

 

Agnes slet tidningen ur händerna på Malin och kastade sig in i textens handling. Det var Ett anspråkslöst förslag som presenterades i tidningen och när hon hade läst klart lyste hennes ögon. 

– Ni bara måste läsa detta! Det är ju ett solklart exempel på hur texterna skrevs under denna epok, bara lyssna på detta… sa Agnes och drog ett djupt andetag och skulle precis började förklara när Malin avbröt och sa: 

– Jag skulle vilja veta lite mer om Jonathan Swift innan jag hör texten, det ger det hela lite mer djup och bakgrund. Vet du någonting om Swift Agnes, du brukar ju veta det mest? 

– Klart jag gör! År 1667 på Irland, Dublin, föddes Jonathan Swift. Fadern hade dött några månader innan Swifts födsel så han växte upp med en ensamstående mamma. Han fick utbilda sig trots att det var dyrt och skolgången bekostades av en välbärgad farbror. Så småningom flyttade han till England där han jobbade som sekreterare för den avlägsna släktingen och diplomaten William Temple under några år och fick på så vis kontakt med några av Englands mest högaktade kretsar inom litteraturen och författarskapet. Det var under denna tid som Swift själv började sin författarkarriär. Swifts verk genomsyras ofta av ironi och han klassas som en av de största satirikerna genom tiderna. Han skrev med ett hyfsat enkelt men vetenskapligt språk (som många andra författare under denna epok) och han behärskade satirskriften till fullo. Swift arbetade efter en utpräglad metod som gick ut på att skriva ur ett positivt perspektiv gällande de sakerna som han verkligen avskydde – han skrev alltså ironiskt. Swift var emot hyckleri, för extrem religionsutövning (han skrev ofta ironiskt om papister och den katolska kyrkan, själv var han prästvigd inom den protestantiska läran), politik och maktmissbruk etc. och det var just detta som texterna kunde handla om. Swift påstås ha uppfattats som en bitter och hatisk man som var lagd åt det väldigt misstänksamma hållet men trots det var han väldigt generös. Swift led av Ménières sjukdom (symptom som yrsel och tinnitus) vilket mynnade ut i senilitet och han sågs som mentalt sjuk. Även om Swift spenderade delar av sitt liv både i England och på Irland, ställde han sig på sina irländska landsmäns sida och slogs mot det engelska förtrycket och drev ofta med Englands makt och dess maktmissbruk. 

– Nog tjatat om Swift, låt oss nu höra om texten Agnes! avbröt Naron och nyfikenheten avspeglades i ögonen. 

Agnes tog ännu ett djupt andetag och slog återigen upp tidningen och förklarade att 1729, 3 år efter Swifts succéroman Gulliver´s Travels (Gullivers resor) gav Swift ut Ett anspråkslöst förslag (A modest Proposal), som är en artikel i satirisk anda där Swift på ett ironiskt sätt ger ett förslag på hur man kan lösa den rådande hungersnöden och de ekonomiska problemen på Irland. Artikeln handlar om Swifts förslag gällande hur Irlands fattiga befolkning kan tjäna extra pengar och mätta sina munnar genom att sälja några av sina barn till överklassen som extra fina delikatesser.

Ett anspråkslöst förslag är inspirerad av den negativa syn som Swift hade på den tidens samhälle, där merkantilismen som rådde gjorde samhällets invånare till varor som kunde köpas och säljas. I hans text ligger även en underton av kritik mot Englands förtryck gentemot Irland och det irländska folket, men som många andra författare under upplysningstiden när makten inte låg hos det fria folket maskerade han sin samhällskritik (ofta med ironi) för att inte kunna bli bestraffad av makthavarna. Språket i texten är formellt och vetenskapligt skrivet, som de flesta andra texterna som skrevs under upplysningen – där man på ett vetenskapligt sätt skulle angripa problem. Texten innehåller kalkyler och matematiska uträkningar samt exempel på olika tillredningssätt av barnkött som stöd till hans argument och tankar. Även detta var vanligt och passar in på upplysningens tankesätt och ideal. Utöver det vetenskapliga och formella dryper texten av ironi och klassas som en satir. Swift ville chocka och väcka reaktion – även om reaktion blev att vissa trodde att han var ett monster som föreslog att man skulle döda och äta barn, så fick han dem ändå att reagera och tänka efter. I texten hittas många provokationer för att väcka läsarens intresse och ibland även för att dem ska bli lite arga, som när han anser att det är folket själva som har valt att vara arbetslösa och därför får skylla sig själva. Genom att väcka känslor följer även reaktioner och hans text spreds som en löpeld.

I sin text påpekar han även vissa självklara saker, så som adelns lyx och vissa religiösa frågor som får läsaren att känna igen sig och hålla med. Texten är en argumenterande text och han framför sina tankar och förslag på ett kallt och hänsynslöst sätt för att alltså väcka tanke och uppror. Ett exempel på detta är: "Jag medger att denna kost blir något dyr. Men just därför är den speciellt lämplig för den jordägande aristokratin, som - efter att redan ha uppslukat det mesta av föräldrarna - synes ha den största rätten till barnen." Swifts mening med texten är självklart inte att den ska tas på allvar men många missförstod och anklagades för inhumanitet och brutalitet – för vem skulle sälja och äta sina/ någons barn? 

Texten är välskriven och detaljerad och det märks att han har lagt mycket tid och energi på att få till texten. För att stärka sina åsikter och argument jobbar han med motargument för att ge extra trovärdighet och styrka. Tillexempel så bemöter han problemet med att allt på barnet inte går att äta och därför skulle gå till spillo vid slakten med att föreslå att man kan använda huden för att göra lampor! 

Ett exempel på hur han i texten driver med England samtidigt som han förklarar hur man kan ”lösa problemet” är: ”De fattiga på Irland har alldeles för många barn, så de irländska barnen bör slaktas och användas som föda för de rika människorna i England. På det sättet löser man två problem: köttbristen i London och svälten och överbefolkningen på Irland.” Meningarna dryper av ironi, ingen skulle slakta sina barn för att sedan sälja dem på köttmarknaden, inte idag och inte då. Han väljer att måla upp det engelska folket som kannibaler och England som ”det onda” istället för något annat europeiskt land och detta är ett tydligt exempel på hans negativa syn gentemot landet. I exemplet ovan visas också tydligt hur Swift skrev: med ett enkelt språk och konkreta förslag läggar han fram och argumenterar för sin sak och sin lösning på problemet. 

– Usch, det där var ju nästan lite rysligt, tänk att slakta sina barn! utbrast Malin. 

– Jag håller med dig Malin, det är tur att han är ironisk! svarade Agnes. 

Stämningen blev spänd och nervositet fyllde deras sinnen. Vad var det för sorts man de skulle träffa egentligen? Tänk om han inte alls hade varit ironisk i sin text?

– Vi borde skynda oss, så att vi kan åka hem! manade Naron på och de tre ungdomarna satte fart.