Tankar och lärdomar samt vår resa tillbaka till verkligheten

Ungdomarna började promenera tillbaka till platsen där de hade gömt tidsmaskinen, de gick länge under tystnad och försökte smälta och reflektera över allt det som Swift hade berättat. Agnes var den första som öppnade munnen och sa tankspritt men bestämt:

– Det gäller att väcka tanke och reaktion, genom att gro ett frö i någons huvud i form en tanke kan det leda till så mycket mer än bara en åsikt gällande en text. Det gäller att få folk att reagera så att samhället kan ändras och orättvisor besegras. Det gäller att kämpa för det som är rätt, även om ens kamp innebär att man skriver en artikel – det är mer än inget. Det gäller att lära sig av historien för att kunna påverka dagens samhälle och dagens problem, vem vet, jag borde kanske skriva en text som berör dagens växande främlingsfientlighet exempelvis, för att påverka och väcka reaktion? Med små medel, som ett papper och en penna, kan man påverka så många människor, varför utnyttjar inte alla det mer? Malin och Naron hummade och höll med men fortsatte sin promenad under tystnad. Det var återigen Agnes som öppnade munnen och sa:  

– En annan sak som jag tänkte på var att man måste vara mycket försiktig med hur man använder ironi, redan nu på 1700 talet misstolkades det och det gör det även i dagens samhälle! Det är ett effektivt sätt för att väcka reaktion, OM man förstår ironi, men de som inte förstår ironi kan misstolka och man kanske framstår och förmedlar någonting annat än vad som egentligen var meningen! Ironi är en konst som inte alla behärskar, det är effektivt men farligt! 

– Det som jag fastnade för var att man redan under den här tiden kunde skriva så pass bra som Jonathan Swift gjorde. Hans Gullivers resor och Ett anspråkslöst förslag är bättre skrivna än flera böcker som skrivs idag. Med tanke på att alla inte kunde läsa under upplysningstiden spreds inte berättelserna om de inte var tillräckligt intressanta eller välskrivna med en bra handling- men det var någonting som Swift verkligen behärskade! sa Malin. 

– Jag håller med och kom att tänka på upplysningstidens nyckelorden som är förnuft, frihet, jämlikhet, upplysning och vetenskapen, som stod i centrum! Verkligheten är det som berörs i litteraturen, och det kan liknas till viss del med både realismen och naturalismen då samhället och verkliga problem var det som stod i fokus även inom den litteraturen som dock har tagit ett stort steg framåt och utvecklats om man jämför med upplysningslitteraturen. Inom naturalismen berörs mycket arv och miljö och hur mäniskor påverkas av det, tillvägagångssättet för att bygga upp en grund för sina texter är vetenskapligt och innehåller ofta konkreta analyser som det till viss del stämmer in under upplysningstidens litteratur, förklarade Agnes.

– Ja det var ju under upplysningstiden som man började använda sitt förnuft och lärde sig att inte bara göra som alla andra säger. Kanske var det just därför Swift skrev sina ironiska texter, där han kunde kritisera det han var missnöjd med. Istället för att bara göra som han blev tillsagd att göra sa hans förnuft till honom att det kunde bli bättre, att han kunde påverka. Han är den ideala upplysningsmannen! slängde Malin ur sig. 

Naron som länge hade gått tyst öppnade äntligen munnen och sa: 

– Det som överraskade mig mest var hur modern textens innehåll känns, den hade lika gärna kunnat vara skriven idag där samma problem som berörs! Ta t.ex. dagens Sierra Leone, ett mycket fattigt land, där hade vem som helst kunnat skriva en ironisk text om samhällets orättvisor och landets svält. Språket skiljer ju sig självklart från hur man skulle skriva det idag, Ett anspråkslöst förslag är ju skriven med gammalmodigt språk om man jämför med dagens skrivsätt, men kan ändå uppskattas av oss från nutiden – det är beundransvärt!

Stämningen som låg mellan ungdomarna var någonting alldeles speciellt; det var så mycket som de ville diskutera med varandra men trots det fortsatte alla sin promenad under tystnad. När de hade nått torget där tidsmaskinen stod kamouflerad gick Naron fram till stället där han trodde sig ha sett tidsmaskinen innan den hade blivit osynlig och stötte snart på metall. Han öppnade luckan och tryckte på samma knapp som Malin hade gjort och snart skymtade den stora maskinen. Ungdomarna steg in och innan Agnes stängde luckan blickade hon ut över torget och sög in känslan som hon hade upplevt från upplysningstiden en sista gång innan hon stängde luckan. Efter att Malin hade försäkrat sig om att alla var redo att åka knappade hon istället för ”år 1723” denna gång in ”år 2014”. Naron tittade på sina kamrater och drog sedan i spaken. De var på väg mot framtiden. De var på väg hem.